Jag gömde mig med mina hästar i skogen...
- 24 aug. 2025
- 4 min läsning
På grund av myter.
Innan jag började träna hästar belöningsbaserad tänkte jag att det inte fungerar i längden, att hästen blir matfixerad, ett godismonster och att man inte kan skapa äkta tillit. Och när jag till slut vågade börja var det många andra som sa så.
Det resulterade i att jag gömde mig i skogen med mina hästar i några år för att undvika kommentarer och blickar från omgivningen innan jag kände att jag har “kött på benen”
Nog är det konstigt att det behöver vara så…
Myter uppstår ofta för att något känns nytt eller ovant, eller för att vi människor vill försvara det vi redan gör. Men problemet är att myterna kan stå i vägen för både oss och hästarna – de kan göra att vi inte ens vågar prova.
Därför vill jag här ta upp några vanliga myter och visa vad forskning och erfarenhet faktiskt säger.
1. "Hästen blir matfixerad"
Det stämmer att en häst kan bli stressad om vi slarvar med träningsupplägget – men när vi är noga framförallt i början lär vi hästen att vänta lugnt på sin belöning, att förstå vad som leder till belöning och att känna sig trygg i processen. Det gör vi till exempel genom vi aldrig tränar en hungrig häst, använder låg belöningsvärde (vi kan träna med hö) och ha rätt timing och kriteriesättning.
2. "Man kan inte sätta gränser"
Vad är egentligen gränser? Eller det vi tror är gränser… Ingenting annat än inlärning. En individ lär sig om ett visst beteende leder till den ena eller andra konsekvensen. När vi tränar belöningsbaserat får hästen feedback på vad som fungerar för att komma åt något den vill ha. Vi får de beteenden vi förstärker. Resultatet blir ofta tydligare kommunikation än med traditionella metoder. Återigen, ett bra träningsupplägg är A och O.
Att sätta gränser genom att straffa eller korrigera ett oönskat beteende blir då överflödig.
3. "Det är bara mutor"
Den här är spännande! Jag vill dra en liknelse: Vi får lön varje månad. Det är knappast någon som skulle säga: Min chef mutar mig till att komma till jobbet. Den här liknelsen har ett problem, som de flesta liknelser. Men jag kommer till det sedan.
Först; även om vi nu skulle kalla träning med matbelöningar för att muta, vad är alternativet?
När vi lär in beteenden med lättnadsbaserad träning (tryck och eftergift) utför hästen det önskade beteendet bara för att undvika obehag. Punkt. -- Det kan finnas situationer där det finns andra positiva förstärkare inblandade, men oftast är så inte fallet.
Vi har alltså ett val här.
Nu till problemet av liknelsen. När vi slutar gå på jobbet hamnar vi i en extrem obehaglig situation (om vi inte börjar på ett nytt). Vi måste tjäna vårt levebröd.
När min häst säger nej till olika moment i träningen så slipper den. Den får mat ändå. Det är mitt ansvar att bygga upp träningen på ett sätt att hästen vill delta, även om samma sorts mat finns tillgänglig helt gratis eller för en del superenkla beteenden (så kallade default- beteenden).
4. "Det fungerar inte på heta/starka/stora hästar"
Alla djur lär sig av konsekvenser (det som händer efter ett beteende) – spindlar, lejon, elefanter, homo sapiens. Positiv förstärkning fungerar oavsett hästens storlek eller temperament. Faktum är att så kallade "heta" hästar ofta blir lugnare eftersom träningen bygger på frivillighet och mycket fokus ligger på att lära sig läsa hästen så att ingen triggerstapling sker och hästen är lugn och tillfreds.
5. "Hästen gör det bara för godis, inte för mig"
Relation och känslor är alltid en del av träningen. Att hästen är villig att samarbeta betyder inte att den "bryr sig mindre" om dig – tvärtom. Genom att skapa en trygg och förutsägbar träningsmiljö bygger du en relation baserad på frivillighet och kommunikation.
Som nämnd ovan är alternativet till belöningar obehag. De känslor som hästen har under träningen associeras med hela situationen. Också och i allra högsta grad med tränaren. Associationer bygger relationer.
Flera studier visar att hästar som tränas med positiv förstärkning söker kontakt till människor i större utsträckning än hästar som tränas med negativ förstärkning. Vilket är logiskt. Då hästarna som tränas med positiv förstärkning lär sig att de får tillgång till saker de vill ha när de är med oss och de som tränas med negativ förstärkning lär sig att undvika oss (obehaget som vi skapar).
6. "Det tar för lång tid"
Att bygga något hållbart tar alltid tid – oavsett. Det finns inga genvägar och om du har hängt med mig ett tag har du hört mig säga mer än en gång: Skynda långsamt.
Då får du stabila beteenden och helt ärligt är det i slutändan den snabbaste vägen till målet.
7. "Det är bara en trend"
Belöningsbaserad träning är inte en modefluga. Den är förankrad i vetenskapen och används framgångsrikt för allt från hundar och papegojor till delfiner och zoo-djur. Att vi nu börjar använda den mer med hästar är egentligen bara en naturlig utveckling.
8. “Det går inte att kombinera med tryck och eftergift”
Jodå, det går alldeles utmärkt att kombinera träningssätt. Det kallas för belöningsmixad träning och det kan fungera bra för många ekipage. Då lägger du antingen till matbelöningar i din befintliga lättnadsbaserade träning eller så tränar du bara vissa moment med matbelöningar. Det viktiga här är att du är medveten om vad du gör och att du har ett bra och tydligt upplägg för att inte förvirra hästen.
Nu är jag nyfiken – vilka myter har du hört oftast eller har svårt att sluta tänka på själv? Skriv gärna en kommentar eller mejla mig och berätta.
Några studier att grotta ner sig i 🙂
Kommentarer